I Sverige är vi väldigt duktiga på omsorg. I vissa fall kan detta medföra att en individ med en demenssjukdom blir servad kanske rent av onödigt mycket, både med enskilda sysslor och med rutiner. Rutiner kan vara bra för att få struktur på vardagen för individ och vårdpersonal, men kan också förhindra individen från att få ta del av nya intryck. Det finns situationer som visat på att det som sträcker sig utanför rutinerna kan bidra till ökad livskvalité.

Nedan beskrivs två olika situationer hämtade ur verkliga händelser, som beskriver detta. Syftet med nedanstående berättelser är att ge oss som står bredvid en insyn i hur vi, i vår välvilja att ge bästa omsorg, kanske ibland förhindrar individen från att ta del av nya intryck.

När hela avdelningen drar på Gävle Cityfest

Nedanstående är en händelse som återberättats av specialistsjuksköterskan, demensvårdsutvecklaren och föreläsaren Ola Polmé.

Det är sommar på ett särskilt boende i Gävle. På plats bland personalen är tre stycken sommarvikarier. Ingen ordinarie personal är denna morgon på plats på avdelningen. Det är fint väder och sommarvikarierna bestämmer sig för att det mest naturliga är att ta med sig hela avdelningen ner på Gävle Cityfestival. Så de tre vikarierna tar med sig samtliga boende på avdelningen ner på stan. De boende som har möjlighet att gå själva får hjälpa till att rulla rullstolar. Det sommarvikarierna missat är att informera övriga avdelningar eller administrationen om utflykten, så när första ordinarie går på passet vid lunchtid, finner han/hon en helt tom avdelning utan varken personal eller boende. Boendet är på väg att ringa till polisen när de boende med personal tillslut börja återvända till boendet vid 16-tiden. Då har de frångått flertalet rutiner, däribland lunch och de facto att ingen ätit sedan frukost.

Det man dock kunde se hos de boende var följande saker:

1. Alla var väldigt upprymda
2. Alla åt bra vid kvällsmaten
3. Detta var den enda kvällen under hela det året då ingen av de boende behöva någon form av sömntablett.

AC/DC-fikan

Nedanstående historia är inhämtad från en av projektpersonalens personliga erfarenheter

Tre veckor in på ett sommarvikariat hade en av vikarierna fått nog av att lyssna till ”Svenska Klassiker” som spelats under samtliga fikastunder från det att hen började sitt vikariat. Vikarien, som vid tillfället gick på gymnasiet, hade frågat runt bland övrig personal om det fanns något annat att spela, men fick till svar att det var ”Svenska Klassiker” som gällde. Till dess att hen en dag lyckades rota fram en AC/DC-skiva som en annan sommarvikarie råkat lämna efter sig från föregående sommar. Skivan spelades upp, och man kunde se hur de boende märkte av den nya musik som spelades och som säkerligen många kunde känna igen från tiden innan sjukdomen. Det hela blev till en trevlig fika med mer alerta och mer aktiva boende.

Projektet är delfinansierat av Europeiska Regionalfonden: